Idag har jag inte känt mig nå vidare alls, tröttheten slog till lika hårt som en stekpanna i huvudet ungefär. Huvudvärken kommer och går, svettningar, frossa, spänd mage..
Är det bara jag, eller har fler haft såna här symtom??
När jag klev upp i morse kände jag mig konstigt yr och lite smått illamående, jag vet att jag i vanliga fall är känslig mot läkemedel - men så här känslig?
Så jag har gått runt som i dvala på jobbet, fick verkligen anstränga mig för att ens kunna koncentrera mig en aning på mina arbetsuppgifter. Skönt nog, som jag skrev förut, har jag förstående arbetskamrater. Idag har jag heller inte varit speciellt social eller skämtsam, har helt enkelt inte orkat. Ungefär 20 minuter innan mitt arbetspass var slut, sa dom åt mig att gå - jag höll på att somna där jag satt! Kommer det alltid vara så här? Eller kommer det att bli bättre?
När jag kom hem fikade jag med en väninna, låt mig säga så här - jag lät mest henne sköta snacket! haha Jag hade fullt sjå att lyssna. ;) När hon åkte hem la jag mig en stund och sov 40min ungefär, när jag vaknade hade jag huvudvärk igen. Den går över relativt fort i alla fall, det här är inget som är olidligt direkt utan det enda som är jobbigt är tröttheten. Allt det andra är mest sånt som kommer och går, inte direkt så intensiva heller just.
Nu går jag mest och funderar över när blödningen ska komma? Hmm... Jag vet ju inte vad som är vanligt? En vecka?
Mitt hopp växer igen känner jag, jag ser på mina gravida väninnor och bekanta med sån där värme ni vet? Förut var det bara jobbigt.. Nu.. Ja, det bekommer mig inte. Jag känner själv en längtan på ett annat sätt nu, säkert för att man känner hopp som man inte kände förut. Samtidigt försöker jag bromsa mig själv en aning, för det finns ju faktiskt en chans att det inte fungerar på första försöket.... Jag vill inte bli alltför besviken, ledsen... Jag försöker att inte tänka allt för mycket på det.
Vi pratar ibland om det här hemma, framtida syskon. Men det heter just så också; "framtida". Inget om att det kanske fungerar nu, det kanske är ett försvar?
Men självklart har jag smygtittat på bebiskläder och drömt, funderat på alla kläder jag har i kartonger.. Då pirrar det i magen! Men jag tillåter mig själv att enbart drömma en liiiiten, liten stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar