Ultraljud

Idag var vi då in till kliniken klockan 08:00 igen för att göra första ultraljudet, för att se hur mina äggblåsor "mådde" (och om jag hade några.)
Dagen har varit mycket, mycket förvirrande!
L
Idag var det i alla fall mycket par där, väntrummet var fullt. Det är första gången jag ser så många där, och man inser rätt fort hur många det faktiskt är som behöver den här hjälpen - hur ensam man än kan känna sig, så är man inte det.
L
Kvinnan som gjorde ultraljudet var mycket stel.... Visst hon hälsade artigt, så som man gör. Men sen sa hon inte mycket alls. Hon visade in oss i rummet, pekade vart jag skulle klä av mig och började göra iordning maskinen. Jag är rätt van vid det här laget, så det bekom mig inte. Men nog reagerade man lite.... Jag klädde av mig och studsade upp i den så vanligt obekväma gynstolen, där låg jag sen. Hon talade bara om att hon började, sen sades inte ett knyst mer. Jag fick ligga där, stirrandes upp i taket till ljudet av maskinen och hennes knappande emellanåt. Konstigt nog så kändes det extremt tyst, så där ni vet.. obekvämt?
När hon var klar, fick jag hoppa ner och klä på mig. Hon satte sig vid ett bord och skrev, jag och min kille bara satt där i tystnad och såg på henne - stumma, undrande, oroliga och förvirrade. Till slut fick vi veta att kliniken skulle ringa senare med svar, min kille frågade då om allt ändå såg bra ut. "jadå, det gör det". Allt svar vi fick..
Eftersom det är första gången jag går igenom en sån här sak, så har jag såklart ingen susning om hur det går till alls! Det blev bara alldeles tomt i huvudet, samtidigt som en oro började växa...
L
Våran gulliga barnmorska mötte upp oss direkt efter för att ta prov, jag tycker hon är så trevlig och lätt att prata med. Hon förklarade i alla fall att läkaren skulle kolla på bilderna m.m.
L
Så där då, allt klart med ultraljud och prover på ca 20min. Klä på sig och hem igen..
L
På vägen hem bubblade såklart alla frågor upp som man egentligen hade velat ställa, som till exempel: Såg hon några äggblåsor överhuvudtaget??? Hur många?
Men vi hann inte fundera så mycket mer.. Kliniken ringde någon timme senare och bad så hemskt mycket om ursäkt, men TPK:n hade dom råkat ta i fel rör och det hade koagulerat - så det var omöjligt att läsa värdena. Det var bara att vända om och åka tillbaka.
L
Som sagt.. Mycket, mycket förvirrande dag!!
L
Nu här på kvällen fick vi då till slut telefonsamtalet vi oroligt väntat på, tack och lov ringde den andra trevliga. =) Och nu fick jag chansen att ställa alla frågor och berätta om min oro m.m. Få prata riktigt.
På högra sidan fann dom 10 äggblåsor, största var på 16mm och den minsta på 12mm. Dom fann lika många på vänstra sidan (om jag förstod rätt). Jag ska in på onsdag igen på morgonen och göra nytt ultraljud, då dom vill att äggblåsorna ska få växa på sig lite till. Helst vill dom ha dom till 18mm, och dom beräknar att en äggblåsa växer 1 - 1½mm per dygn.
Mitt TPK och östradiol såg jätte bra ut, inga ändringar i doseringen på medicinerna. Bara att vänta så äggblåsorna får mogna mer.
L
Efter samtalet kände jag mig mycket, mycket glad och lättad!
Man är ju orolig nog ändå, det är många moment att ta sig igenom!
L
Så nu håller vi tummarna HÅRT. =)