Hej och välkomna in till min blogg! Här skriver jag om våra försök att bli gravid med hjälp utav IVF, lite kortfattat om resan dit kan ni läsa till höger i sidmenyn.
Jag tänkte först inte starta en sån här blogg, tyckte att det räckte med min andra privata blogg. Men så insåg jag att det kändes så rörigt, då jag ville hålla isär inläggen. Jag kände ett större och större behov att få skriva om våran behandling, alla känslor m.m. Så efter att ha läst andras bloggar om IVF, så bestämde jag mig till slut för att starta en egen. =)
Tills vidare kommer jag att vara anonym, och jag ber att få vara det.
Vi har bara valt att berätta för vissa om det vi går igenom, det är trots allt något väldigt känsligt. Och med tanke på det vi har gått igenom innan vi ens fick komma till IVF, så är det nog ett sätt att skydda oss känslomässigt utifall det inte kommer att fungera.
Vi genomgår då IVF försök 1, började spraya den 26:e Januari på mensdag 21.
Min blogg kommer inte att innhålla några förkortningar som dom flesta blogga gör, så som "ET", "ÄP" och så vidare. Jag vill att alla som läser ska kunna förstå och slippa tänka på vad dom förkortningarna betyder, för alla är ju inte insatta i den lilla värld som bildas när man genomgår IVF och alla dessa ord. =)
Såklart är det en väldigt konstig känsla att befinna sig här, för det är ju inte något som man tror att man ska behöva gå igenom. Man förstår ju inte andra, förrän man själv råkar ut för det - och det är ju något som är väldigt sant!
Jag har barn sen tidigare på snart 6år, med en annan pappa, och jag tänkte aldrig tanken att jag en dag skulle stöta på problem när jag ville försöka få syskon. Därför blev det med ens väldigt jobbigt när vi insåg att det inte var så lätt som vi trott..
Ännu värre när vi fick det sagt att vi behövde hjälp.
Men jag har haft så otroligt underbara och gulliga läkare, sjuksystrar och undersköterskor som stöttat både mig och min fästman på vägen. Dessutom fick jag överraskningen att min läkare från kvinnokliniken även blev vår läkare på IVF, det kändes så fantastiskt tryggt och skönt!
Jag trivs med och litar på henne.
Nu är jag då på SPRAYDAG 5 med Suprecur.
Och nu har jag börjat få svettningar som varvar med frossa till och från,trötthet samt huvudvärk som spänner lite lätt. Nu har jag ju inga erfarenheter utav det här, men hoppas innerligt att det inte blir värre?
Det går faktiskt bra på jobbet, alla mina kollegor vet om min situation och jag får mycket stöd. Har enbart jobbat två dagar sen jag började spraya hittills, lite jobbigt är det när svettnings attackerna kommer men dom går över rätt fort. Det går även bra att gå ifrån för att spraya, det tar ju inte direkt lång tid. Det sköna är att inte behöva "smyga", jag valde att berätta för mina kollegor rätt så direkt och dom vet även om allt det andra. Även min chef fick veta här i början av månaden, ni må tro vad jag var nervös då! Men hon var bara positivt inställd och önskade oss lycka till, jag skulle även hålla henne informerad om mitt mående. Det kändes så otroligt bra att få hennes stöd!
Andra som läser och kanske har gått igenom IVF, berätta gärna om era erfarenheter! =)
Kram på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar