Spraydag 13

Där har ni mig den senaste tiden! haha
Har inte kommit till Psycho än, men när humöret svänger så kan man faktiskt känna sig som en. Just för att det inte går att kontrollera, det kommer liksom utan förvarning och ibland helt utan anledning.
L
Blödningen kom i lördags också, känns bra! Slipper man fundera på det där, så det blev spraydag 11. Den är precis lika riklig som min mens i vanliga fall.
L
Här i helgen har jag gråtit för minsta lilla, och ibland utan att veta exakt varför egentligen.
Brukar titta på "Livet på BB", har ni sett det? Förut kunde några tårar komma för att det är så "fint" eller "sorgligt", men nu..! Oj vilka störtfloder ibland, känslorna ligger liksom på ytan!
Däremellan kan jag bli super irriterad eller lätt stött, efteråt skäms man som en hund.. Ja, på tal om hund.. Det är synd om våran! haha Han är så extremt vaktig av sig, så en dag fick jag värsta flippen på honom när han som vanligt sprang mot dörren och skällde. Jag vråla i för kung och fosterland och han åkte på plats, min familj satt bara vid bordet och gapade. Det var nästan så jag själv tappade hakan!
L
Eftersom jag svänger i humöret nu, så fick jag lov att berätta för min son att det är medicinerna som mamma tar som gör henne retlig och känslig. Att jag inte rår för det och att han inte ska tro att jag är arg på dom på riktigt, det kändes viktigt för mig att få förklara. Han vet att jag tar mediciner, eftersom han fick lov att följa med och hämta på Apoteket. Än vet han inte varför jag tar dom, utan jag har försökt förklara att det är för bara några veckor och att när han blir lite äldre så får han veta. Men att han inte ska vara orolig. Jag tror inte att han funderar så mycket egentligen, förra året åt jag också mycket mediciner och var på sjukhus - så han är rätt van. Men visst har han frågat om jag är dålig, där har jag svarat nej men att jag behövde lite mer mediciner. Jag vet inte hur andra gör med sina barn?
L
Min son är stark som ett lejon, och jag är så stolt över honom. För att vara så liten, så är han otroligt klok, varm, omtänksam och stark. Han var helt underbar när jag fick lov att vara på sjukhus så mycket och var otroligt trött, orkade ingenting. Han kunde klappa mig på kinden och säga: Mamma, gå och vila du. Mitt älskade barn!
L
Inte har jag blivit av med huvudvärken heller, förut var den inte så intensiv - men nu när jag får den! Usch... Man får skynda sig att ta värktabletter!
På jobbet har jag en kollega som är i klimakteriet, jag kan säga att vi känner med varandra! haha
Vi är lika virriga, sitter och försöker vädra våra skjortor samtidigt när svettningarna kommer, blir yra och trötta. Men, det fina : vi förstår varandra! haha Min tröst är i alla fall att det snart går över, jag har klimakteriet på "lån". Och jag ser INTE fram emot den dagen när jag har åldern inne för den riktiga! =S
L
Nu låter det som att jag är så där hela tiden, men så är inte fallet! =D
Det är bara jag som skriver av mig för att gå "gnälla" lite, annars är jag ju mitt gamla vanliga jag. Kanske inte med samma sprudlande energi och sociala entusiasm, men med humor och glädje.
L
Kram på er!