RD4

Tiden går sakta, sakta framåt..! Är enbart inne på ruvardag 4! Och jag har testdag den 22..!

L

I torsdags ringde IVF mig och frågade hur jag mådde, samt om jag hade börjat ta Pravidel 2,5mg - en halv tablett morgon och kväll. Det hade jag såklart inte.. Eftersom vårat lilla Apotek inte hade det hemma, utan fick lov att beställa och då skulle det komma på fredagen..

Först var godtog dom svaret, men sen ringde hon åter och sa att det var väldigt viktigt att jag började på en gång med tabletterna. Tydligen ökar överstimulering drastiskt med HcG i kroppen.... Läkaren gav mig inget val utan sa helt enkelt åt mig att försöka få tag på tabletterna på en gång. Det var bara att kasta sig in i bilen, åka till vårat apotek och förklara situationen. Dom i sin tur kollade runt på olika lager och fann till slut ett annat Apotek som hade det hemma.. Ja ja, vad gör man inte?

L

Idag har jag jobbat i alla fall, kändes rätt skönt att få göra någonting annat än att bara gå här hemma och tänka. Samtidigt som det var väldigt tung emellanåt, när vi gjorde vissa moment fick jag ont och blev tungandad. Men när jag lugnade ner tempot lite, så blev det bättre. Mina kollegor försökte underlätta så gott dom kunde åt mig, snällt!

L

Jag har redan nu en massa symtom, vilket jag finner lite..hm.. Jag tror jag inbillar mig ibland, fastän jag vet att jag inte gör det. Det känns liksom lite väl tidigt? Men jag har läst om andra som fick symtom tidigt och att det är vanligt.

Redan nu mår jag illa emellanåt, har halsbränna, brösten ömmar, jag har fått finnar och nästäppa. Förutom det ömmar och spänner det i tjejmagen emellanåt, inte riktigt som min mensvärk men nästan. Fast det räcker för att jag ska bli nojig och vilja gå på toaletten stup i kvarten.. =P Oron finns ju ständigt där, även om jag försöker låta bli att tänka på det. Jag är ju bara inne på dag 4. Men det är fullt förståeligt att man är rädd, orolig och ängslig. Samtidigt som man är hoppfull, glad och det pirrar i magen. Man vill ju inget hellre än att glädjas!

Jag har i alla fall redan räknat ut att jag är i v1 +1. Bara det känns konstigt, det är ju en vecka som man i vanliga fall inte ens är medveten om det lilla grynet i magen. Det är ju något fantastiskt ändå som man får på köpet, man vet ju exakt när den lill* blev till! ;)

L

Något annat är att jag drömmer om tvillingar.. Konstigt eller hur?

Kanske är det något medvetet, en önskan eller oro. haha

Jag har hemskt mycket tvillingar i släkten , på båda mina föräldrars sida. (!!) Därför känns det också extra spännande! Jag skulle inte bli förvånad, om det skulle visa sig vara två.

En dubbel gåva skulle jag se det som.

L

Kram till er!