Äggplock

Jag har haft fullt upp under helgen och inte haft tid att uppdatera något här, ibland önskar man att det fanns mer tid på dygnet än vad det gör. Och kanske mer energi borde nog tilläggas..

L

Fredagen då..

Klockan åtta på morgonen, den ordinarie tiden, checkade vi då in på kliniken och blev visade in på vårat rum. Jag fick byta om till dom där "fina" landstings kläderna och hoppa i en skön morgonrock, rummet var helt okej måste jag säga! Inte alls så mycket dyster sjukhus känsla, fräsch säng och modern. Efter en stund kom sjuksystern och gick igenom alltihop med oss, vi fick ställa frågor osv. Så gjordes jag iordning med kanyl och min kille fick gå iväg..

När han kom tillbaka återstog bara lite mer väntande, och sen var det våran tur.

Under ingreppet hade jag två läkare, en sjuksyster och så min kille som snällt höll mig i handen.

L

När dom gav lokalbedövning kändes det ingenting, inte ett enda stick. Ena sidan trilskades och dom kunde inte bedöva så bra då jag hade för mycket blodkärl, och det betydde även att dom fick satsa på ett enda "stick". För att vara snälla så började dom med den andra sidan.

På väggen satt en skärm där man fick se när hon hämtade äggblåsor, rätt häftigt! Och vägg i vägg, med en öppen lucka, fanns embryologerna.

Efter bara en liten stund ropade dom "första ägget funnet". Gud vilken känsla det var! Det pirrade i hela kroppen och ögonen tårades, det går inte att beskriva känslorna som for genom kroppen just i den stunden! Efter det låg man och lyssnade hela tiden efter att dom skulle finna ägg. =)

Efter ett tag började det göra fasligt ont, dom gav mig flera sprutor morfin men som inte hjälpte.

Ännu värre blev det såklart när dom bytte till den sidan som inte var lika mycket bedövad.. Jag tror aldrig jag har klämt min killes hand så hårt någon gång! På slutet tyckte nog allihop synd om mig och peppade mig allt dom kunde, dom var verkligen jätte gulliga och omtänksamma. Men dom sista minutrarna kändes som en evighet!

L

När vi var klara fick vi gå tillbaka till rummet, vila och äta lite frukost. Tyvärr har jag väldigt svårt för att slappna av så där och speciellt om jag har ont, så jag vilade enbart när jag fick frukost. =) Annars vankade jag bara av och an mest. Embryologerna hann inte färdigt medans vi var där inne, så sjuksystern kom in på vårat rum senare och berättade att dom hade funnit 9 ägg. =) Det kändes otroligt bra, även om det lät lite.. Så hade jag ställt in mig på mindre, för att inte bli allt för ledsen. Men 9 ägg, det är lycka ändå!

L

En från labb kom också och berättade att dom skulle göra ICSI, det vill säga en mikroinjektion.

ICSI är en förkortning för intracytoplasmatisk spermieinjektion och innebär att en spermie injiceras med en tunn nål direkt i ägget. Detta görs när mannens spermier är för få, har för dålig rörlighet eller om en tidigare vanlig IVF-behandling inte lett till befruktning. De befruktade äggen odlas sedan vidare och efter några dagar återförs det bästa embryot till livmodern.

L
Eftersom jag var så pigg, fick jag åka hem vid elva. Sen väl hemma, total däckade jag på soffan och sov i flera timmar. Helt utmattad... Soffan och panodilen blev min bästa vän resten utav dagen, magen var så uppblåst och öm.

L

L

På lördags morgonen ringde Labb och meddelade att 5 ägg hade blivit befruktade och såg bra ut. =D Från ingenstans kom tårarna och bara rann, vi stog i köket och kramades en bra stund efteråt. Allt var bara så känslofullt! Nu håller vi tummarna att det är riktiga kämpar fulla med liv!