RD 13, Dag18

I morgon är det testdag!!

Känner mig mega super nervös! =S

Visst ser jag fram emot att äntligen få göra testet, samtidigt som jag fasar inför det! Nu för tiden är jag livrädd för att göra g-test.. Rädd för att det ska visa minus, IGEN, som alla gånger.. =(

Jag är dessutom själv hemma med sonen, och hur reagerar jag om det visar sig inte vara något litet liv där inne? =( Usch.. Det känns jobbigt.. Helst utav allt skulle jag nog vilja låta någon annan testa åt mig. haha (men det är ju totalt omöjligt.)

L

Ruvardag 13 och dag 18.... Tiden har gått fort ändå! Även om det har känts segare än tuggummi ibland och man trodde aaaaldrig att TD skulle komma, men bara man fokuserar på annat så går tiden ändå. Mycket skrivande om det här med tiden blir det, haha. Men det är så mycket väntan man måste gå igenom när man går hos IVF, så det är inte så konstigt egentligen. =)

L

Jag har fortfarande mina symptom, försöker hålla positiv anda uppe och tänker att det måste vara bra? Jag har illamående varje dag, morgon och kväll, samt halsbränna. I lördags kunde jag inte ens äta korv, den var på väg upp igen och smakade fruktansvärt illa. Jag har börjat få problem med vissa maträtter och mår bara illa så fort jag tänker på dom.

Brösten ömmar till och från, inte så farligt men dom är lite känsliga.

Ingen blödning har jag haft alls, och jag räknade ut att min BIM ( Beräknad Inte Mens ) var i torsdags! Så jag har klarat mig över den tiden i alla fall, det är ju alltid något! =) Livmoderetappen drog ihop sig för ett tag sen, fördelen med vaggisar är att man känner sånt också. ;)

L

I lördags däremot trodde jag också att det skulle bli kört.. Jag hade ilande värk från äggstockarna som strålade ut i ljumskarna (ungefär) och lika bak i ryggen som strålade ut mot sätesmusklerna, så jag var helt säker på att tant röd tänkte komma.. Fastän dom på IVF sa att man kunde få som mensvärk.. Det var en fruktansvärt jobbig känsla! Jag blev deppig på direkten och förberedde mig varenda gång jag skulle gå på toaletten, men inte en enda missfärgad droppe kom det. Tänkte då efter mot kvällen och kom på att min mensvärk i vanliga fall inte känns så där, eller på dom ställena. Så började läsa mig fram och det jag hade stämde in på överstimuleringen - är den på väg att blossa upp igen? Jag hade dessutom jobbat två dagar på raken, det kanske spelade in? Jag har ett rätt fysiskt intensivt jobb, för igår så var all värk som bortblåst efter ytterligare en natts vila. Jag får ta upp det med IVF i morgon.

L

Läste att överstimuleringen kan ta ny fart igen när man blir gravid, det hoppas jag innerligt inte!

L

Jag håller tummar och tår inför morgondagen!!!!

RD 9

Dagarna går sakta men säkert framåt.. På något vis har dom ju tagit sig förbi och fram till ruvardag 9. =) Men det var länge sen jag upplevde att tiden gick så här segt.

L

Mina symtom kvarstår, halsbrännan och illamåendet kommer allt oftare - men där påpekade minsann IVF att det kan vara Pravidel tabletterna som gör det. Hrm.. Jag vill gärna tro att det är annat.. Så jag väljer det. =P

Har inte haft så farligt med molande värk, var inställd på ungefär mensvärk som dom sa på samtalet. Men det jag mest har känt av är äggstockarna, ingen värk i rygg - där jag brukar få ont när mensen är på väg tex. Så jag håller verkligen mina tummar STENHÅRT att tanten håller sig borta! Vi vill ju få behålla vårat lilla gryn!

Magen krånglar rejält, får inte göra nr 2 varje dag och det är drygt... =/

Men svullnaden går ner för varje dag nu, så det verkar som att överstimuleringen går åt rätt håll! IVF var nöjda i alla fall och tyckte vi skulle avvakta till testdag. Jag tycker själv att det känns mycket bättre än förut.

L

Jag är mycket, mycket känsligare också! Gråter för ingenting nästan, tyckte jag var känslig när jag tog medicinerna - men det var inget mot nu. =) Eller så blir jag lätt stött/irriterad, min sambo säger att han märker skillnad i alla fall. haha

L

Dock vågar jag inte tro/hoppas ännu att grynet faktiskt valt att stanna, jag väljer hellre att vara mentalt förberedd på att den lill* inte gör det.. Visst låter det hemskt? Men det är för att jag egentligen är så himla rädd för att den ska lämna oss.. Jag vet inte hur jag kommer ta det riktigt.. Jag är rädd för att bli helt knäckt..

Jag har kommit till det stadiet nu som alla IVF:are gör, analysera-toapapper-efter blod. Man bävar inför att gå på toaletten, det tar emot ibland. Jag trodde inte att jag skulle bli sån, men här är jag nu och gör exakt samma sak. =) Det är oundvikligt på något vis, ett syndrom bland oss som går igenom det här. Man analyserar nästan ALLT, från symtom till toapapper. Samtidigt som jag försöker undvika det.. haha. Man motarbetar sig själv mentalt, sen om kroppen lyder.. Ja det är ju en annan sak. ;)

L

Jobbigast är ju den eeeviga väntan hela tiden! Man försöker sysselsätta sig med annat, men ändå tar tankarna vid större delen av tiden. Det här är värre, än när man tog sprutorna och väntade på att få göra äggplock. För nu vet man ju att det lilla grynet är på plats, i mig, och man måste vänta på att få bekräftat att det vill stanna.. Det är jobbigt!

L

Så kan man inte låta bli att tänka på om det misslyckas.. Hur orkar man med en gång till? Alla mediciner, all väntan... Orkar man med det på en gång? Är jag så stark? Jag vet inte.... Ärligt talat, vet jag inte hur mycket styrka jag faktiskt har kvar efter allting... Det har varit så mycket och jag har knappt hunnit återhämtat mig mellan varven.

L

Men det ska vi undvika att tänka på nu..!

Positiva tankar, eller hur? Dag för dag..

L

Kram

RD4

Tiden går sakta, sakta framåt..! Är enbart inne på ruvardag 4! Och jag har testdag den 22..!

L

I torsdags ringde IVF mig och frågade hur jag mådde, samt om jag hade börjat ta Pravidel 2,5mg - en halv tablett morgon och kväll. Det hade jag såklart inte.. Eftersom vårat lilla Apotek inte hade det hemma, utan fick lov att beställa och då skulle det komma på fredagen..

Först var godtog dom svaret, men sen ringde hon åter och sa att det var väldigt viktigt att jag började på en gång med tabletterna. Tydligen ökar överstimulering drastiskt med HcG i kroppen.... Läkaren gav mig inget val utan sa helt enkelt åt mig att försöka få tag på tabletterna på en gång. Det var bara att kasta sig in i bilen, åka till vårat apotek och förklara situationen. Dom i sin tur kollade runt på olika lager och fann till slut ett annat Apotek som hade det hemma.. Ja ja, vad gör man inte?

L

Idag har jag jobbat i alla fall, kändes rätt skönt att få göra någonting annat än att bara gå här hemma och tänka. Samtidigt som det var väldigt tung emellanåt, när vi gjorde vissa moment fick jag ont och blev tungandad. Men när jag lugnade ner tempot lite, så blev det bättre. Mina kollegor försökte underlätta så gott dom kunde åt mig, snällt!

L

Jag har redan nu en massa symtom, vilket jag finner lite..hm.. Jag tror jag inbillar mig ibland, fastän jag vet att jag inte gör det. Det känns liksom lite väl tidigt? Men jag har läst om andra som fick symtom tidigt och att det är vanligt.

Redan nu mår jag illa emellanåt, har halsbränna, brösten ömmar, jag har fått finnar och nästäppa. Förutom det ömmar och spänner det i tjejmagen emellanåt, inte riktigt som min mensvärk men nästan. Fast det räcker för att jag ska bli nojig och vilja gå på toaletten stup i kvarten.. =P Oron finns ju ständigt där, även om jag försöker låta bli att tänka på det. Jag är ju bara inne på dag 4. Men det är fullt förståeligt att man är rädd, orolig och ängslig. Samtidigt som man är hoppfull, glad och det pirrar i magen. Man vill ju inget hellre än att glädjas!

Jag har i alla fall redan räknat ut att jag är i v1 +1. Bara det känns konstigt, det är ju en vecka som man i vanliga fall inte ens är medveten om det lilla grynet i magen. Det är ju något fantastiskt ändå som man får på köpet, man vet ju exakt när den lill* blev till! ;)

L

Något annat är att jag drömmer om tvillingar.. Konstigt eller hur?

Kanske är det något medvetet, en önskan eller oro. haha

Jag har hemskt mycket tvillingar i släkten , på båda mina föräldrars sida. (!!) Därför känns det också extra spännande! Jag skulle inte bli förvånad, om det skulle visa sig vara två.

En dubbel gåva skulle jag se det som.

L

Kram till er!

Återföring & RD2

Godmorgon!
Har varit uppe sen klockan sju (!!!), det är dom tiderna jag vaknar numera.. *suck*
L
L
Igår var det dags för äggåterföring!
Om jag har varit nervös innan, så var det inget mot vad jag var igår! Innan låg jag på soffan hemma och tårarna bara rann så fort jag tänkte på våra ägg, och att vi snart skulle få förenas med ett. Det kändes så overkligt, men ändå så djupt.. Känslofullt, det pirrade långt ner i maggropen! Jag var mest tyst i bilen på vägen dit, hoppfull och nervös.
13:00 var vi på plats i receptionen och sjuksyster visade oss vart vi skulle gå. I väntrummet utanför salen hörde vi hur läkaren pratade med ett annat par som fick sitt ägg... Jag log när jag hörde deras skratt, kände med dom och längtade till min tur.
L
Så blev det våran tur...
Läkaren såg först mycket allvarlig ut, det skrämde mig. Flera gånger mötte han min blick och såg mig djupt i ögonen bekymrat. "Åh herregud, det är kört.. " Tänkte jag, varför vet jag inte..! Han visade oss våra papper och började prata med min sambo först, om hans prov. Det var ju inte förträffligt bra.. Han hade ju inte det sämsta värdet, men heller inte det bästa.. Men vi var förberedda, vi har ju hela tiden haft en underbar läkare på KK där vi gjorde våran utredning. Sen kom vi till mig... Jag kände mig plötsligt väldigt liten av någon anledning.. Men där såg allt bra ut förutom att dom var förbryllade över så lite ägg, han frågade lite om min ITP och tyckte att jag ska fortsätta med kortison i alla fall fram till TD (testdag). Så till äggen..... Två riktigt fina guldägg blev det, det ena hade dom fryst och det allra bästa skulle jag få. Dom tre andra odlar dom tills idag, för att se om dom klarar en frysning. Dom kommer ringa idag och ge besked... Självklart kände jag mig lite smått besviken, bara ett enda ägg i frysen... =(
L
När vi pratat klart kom embryologen och kollade våra personnummer, sen fick jag hoppa upp på britsen. Han undersökte först med ultraljud hur allt såg ut, det visade sig att jag är lätt överstimulerad - det jag fruktat! Jag har lite vätska i buken, inge farligt, men ska få äta tabletter för att få bort det.
Det jobbiga var att han inte pratade så mycket, jag fick hela tiden ställa frågor om vad han gjorde. För annars grejade han bara på och jag kunde hoppa till för att jag var oförberedd. När hon kom med ägget sa han ingenting heller, rätt vad det var så var jag klar! Han sa ingenting när han förde in kanylen eller när ägget var på plats! Jag kände mig jätte förvirrad och lite snuvad.. Jag ville ju vara med mentalt! Han visade sen på UL vart ägget låg lite snabbt.. Allting kändes så konstigt! Jag hade ju läst om andra som fått se på skärmen när ägget åkte in, även att embryologerna visat ägget först innan.. Jag trodde han skulle vara mer finkänslig!
L
När vi kom ut därifrån mötte sjuksystrarna upp oss, dom däremot var jätte gulliga och frågade hur det kändes och log som små solar. Först var jag förvirrad, men sen släppte det och jag kunde le jag med. Dom tog några prover, och sen hade vi ett samtal. Hon förklarade för mig att jag kommer att ha som mensvärk under min ruvarperiod och ska inte bli rädd, även att jag kan få röd/rosa flytningar - som en liten blödning ungefär. Men jag ska ändå testa mig på min TD, oavsett, och sen ringa dom för att meddela resultat. Hon kommer att ringa mig om några dagar för att höra hur jag mår, så dom har koll på överstimuleringen. Jag tog även upp att det kliar hemskt mycket av progesteronet, vaggisarna. Jag ska avvakta lite, men fortsätter det ska jag höra av mig - eventuellt måste jag kanske sluta med dom.
När vi gick vände sig alla om som vi mötte och önskade oss lycka till!! Det var en underbar känsla!
L
När vi kom hem kände jag absolut.. Nada! Är det normalt? Jag kände mig så.. Jag vet inte.. Mest förvirrad kanske, alltihop kändes så overkligt.. Jag trodde jag skulle ha ett lyckorus? Som jag hade innan vi åkte in..
L
Idag är det då RD2 (ruvardag).
Vaknade i morse utav att det stack och molade i tjejmagen, rätt så rejält. Men så var min blåsa väldigt full också..! Tog mig knappt upp ur sängen, men bara jag hade varit på toaletten så släppte det.
Idag känner jag rädsla, dom där jobbiga känslorna kom som en knapptryckning.. Jag är där igen, livrädd för att hoppas! Trycker ner mig själv och inbillar mig att det ändå inte kommer lyckas..
Att testet sen ändå kommer vara negativt. Att mensen kommer att komma..
Usch.. Jag vill ju så gärna att lilla pricken ska stanna där inne, vilja vara hos oss!

Äggplock

Jag har haft fullt upp under helgen och inte haft tid att uppdatera något här, ibland önskar man att det fanns mer tid på dygnet än vad det gör. Och kanske mer energi borde nog tilläggas..

L

Fredagen då..

Klockan åtta på morgonen, den ordinarie tiden, checkade vi då in på kliniken och blev visade in på vårat rum. Jag fick byta om till dom där "fina" landstings kläderna och hoppa i en skön morgonrock, rummet var helt okej måste jag säga! Inte alls så mycket dyster sjukhus känsla, fräsch säng och modern. Efter en stund kom sjuksystern och gick igenom alltihop med oss, vi fick ställa frågor osv. Så gjordes jag iordning med kanyl och min kille fick gå iväg..

När han kom tillbaka återstog bara lite mer väntande, och sen var det våran tur.

Under ingreppet hade jag två läkare, en sjuksyster och så min kille som snällt höll mig i handen.

L

När dom gav lokalbedövning kändes det ingenting, inte ett enda stick. Ena sidan trilskades och dom kunde inte bedöva så bra då jag hade för mycket blodkärl, och det betydde även att dom fick satsa på ett enda "stick". För att vara snälla så började dom med den andra sidan.

På väggen satt en skärm där man fick se när hon hämtade äggblåsor, rätt häftigt! Och vägg i vägg, med en öppen lucka, fanns embryologerna.

Efter bara en liten stund ropade dom "första ägget funnet". Gud vilken känsla det var! Det pirrade i hela kroppen och ögonen tårades, det går inte att beskriva känslorna som for genom kroppen just i den stunden! Efter det låg man och lyssnade hela tiden efter att dom skulle finna ägg. =)

Efter ett tag började det göra fasligt ont, dom gav mig flera sprutor morfin men som inte hjälpte.

Ännu värre blev det såklart när dom bytte till den sidan som inte var lika mycket bedövad.. Jag tror aldrig jag har klämt min killes hand så hårt någon gång! På slutet tyckte nog allihop synd om mig och peppade mig allt dom kunde, dom var verkligen jätte gulliga och omtänksamma. Men dom sista minutrarna kändes som en evighet!

L

När vi var klara fick vi gå tillbaka till rummet, vila och äta lite frukost. Tyvärr har jag väldigt svårt för att slappna av så där och speciellt om jag har ont, så jag vilade enbart när jag fick frukost. =) Annars vankade jag bara av och an mest. Embryologerna hann inte färdigt medans vi var där inne, så sjuksystern kom in på vårat rum senare och berättade att dom hade funnit 9 ägg. =) Det kändes otroligt bra, även om det lät lite.. Så hade jag ställt in mig på mindre, för att inte bli allt för ledsen. Men 9 ägg, det är lycka ändå!

L

En från labb kom också och berättade att dom skulle göra ICSI, det vill säga en mikroinjektion.

ICSI är en förkortning för intracytoplasmatisk spermieinjektion och innebär att en spermie injiceras med en tunn nål direkt i ägget. Detta görs när mannens spermier är för få, har för dålig rörlighet eller om en tidigare vanlig IVF-behandling inte lett till befruktning. De befruktade äggen odlas sedan vidare och efter några dagar återförs det bästa embryot till livmodern.

L
Eftersom jag var så pigg, fick jag åka hem vid elva. Sen väl hemma, total däckade jag på soffan och sov i flera timmar. Helt utmattad... Soffan och panodilen blev min bästa vän resten utav dagen, magen var så uppblåst och öm.

L

L

På lördags morgonen ringde Labb och meddelade att 5 ägg hade blivit befruktade och såg bra ut. =D Från ingenstans kom tårarna och bara rann, vi stog i köket och kramades en bra stund efteråt. Allt var bara så känslofullt! Nu håller vi tummarna att det är riktiga kämpar fulla med liv!

Ultraljud 2 och Ovitrelle

Det borde vara förbjudet att kliva upp extremt tidigt på lediga dagar...

I alla fall känner jag så just nu, då jag blivit sjukligt trött på morgonen sista tiden.. Sen är jag dessutom bortskämd med en morgontrött son numera.

L

Idag var det då dags för ultraljud 2 hos IVF, kändes mer nervöst den här gången om jag ska vara ärlig. Det gnagde en envis oro i magen medans vi satt och väntade på våran tur i väntrummet, hur jag än försökte så gick det bara inte att fokusera på den där attans teven med nyheterna på.

Till min besvikelse såg jag att det var samma kvinna igen som skulle göra ultraljudet, ställde in mig på stela minutrar.. Men den här gången pratade hon mycket mer och kändes avslappnad, vilket gjorde att jag slappnade av också.

Det gjorde faktiskt ont den här gången när hon tryckte mot mitt allra käraste där nere med apparaten, det kändes mer spänt. Hon sa ganska direkt att äggblåsorna såg mycket större ut än förra gången, att dom hade vuxit på sig fint.

När hon hade undersökt klart, satte hon sig och pratade riktigt med oss. Så vårat andra möte blev och kändes betydligt mycket bättre än första.

L

På eftermiddagen ringde dom och meddelade att dom fann ca 18 äggblåsor i storleken 18-19mm, östradiol värdet var perfekt och dom kände sig nöjda nog för ett äggplock!!! Jag ville verkligen tjuta av glädje, jag log med ett leende som sträckte sig från öra till öra!

Ingen mer nässpray och ingen mer Gonal-F, vi är äntligen framme vid slutmålen! Vi är där.. det är så overkligt!! Nervöst, spännande...! Det pirrar i hela magen!

L

På eftermiddagen tog jag min sista puff suprecur, jag kommer inte sakna den nässprayen och eftersmaken i alla fall! Medicinerna gör gott, det behöver inte betyda att dom smakar lika. ;)

L

Och prick klockan 20:00 ikväll låg jag redo för sista sprutan i behandlingen, nämligen Ovitrelle. Klockslaget var exakt och mycket viktigt, fick inte försenas eller tas för tidigt.

Som vanligt fick min kille sticka mig, jag är tacksam för att han gör det!

Sprutan var INTE rolig, det både spände och sved när han injicera. Jag trodde aldrig sprutan skulle ta slut! haha

L

Ovitrelle är ett läkemedel som innehåller koriongonadotropin alfa, som är mycket likt det som finns naturligt hos människor - men det tillverkas i laboratorier med speciell rekombinant DNA-teknik. Det tillhör en familj av hormoner som kallas gonadotropiner - som påverkar könskörtlarnas funktion. Könskörtlarna är äggstockarna hos kvinnan och testiklarna hos mannen. Dessa hormoner stimulerar bl.a. spermieproduktion hos mannen, och äggbildning hos kvinnan. som är involverade i den naturliga kontrollen av fortplantningen.

L

Ovitrelle används till kvinnor som genomgår assisterad reproduktionsteknologi, som IVF, provrörsbefruktning. Den används för att äggblåsorna skall genomgå en slutlig mognad och ges då 1 ½ dygn innan äggplock.

L

Behandling med Ovitrelle kan öka risken för att utveckla ett tillstånd som kallas ovariellt överstimuleringssyndrom, det är när äggstockarna överreagerar på behandlingen och utvecklar alltför många äggblåsor. Det vanligaste symtomet är buksmärtor.

L

Man bör avstå från samlag i minst 4 dygn, alternativt använda en barriärmetod som preventivmedel.
Hos patienter som genomgår denna behandling ökar frekvensen av multipelgraviditeter och multipelfödslar, jämfört med naturlig befruktning. Majoriteten av dessa är tvillingar.

L

L

L

På fredag klockan 08:00 ska vi befinna oss på IVF för att genomföra äggplock! Jag har knappt förstått det ännu! Att det är sant?

Tur nog har jag en snäll mamma som ställer upp och är barnvakt, gulliga hon!