Idag var vi då in till kliniken klockan 08:00 igen för att göra första ultraljudet, för att se hur mina äggblåsor "mådde" (och om jag hade några.)
Dagen har varit mycket, mycket förvirrande!
L
Idag var det i alla fall mycket par där, väntrummet var fullt. Det är första gången jag ser så många där, och man inser rätt fort hur många det faktiskt är som behöver den här hjälpen - hur ensam man än kan känna sig, så är man inte det.
L
Kvinnan som gjorde ultraljudet var mycket stel.... Visst hon hälsade artigt, så som man gör. Men sen sa hon inte mycket alls. Hon visade in oss i rummet, pekade vart jag skulle klä av mig och började göra iordning maskinen. Jag är rätt van vid det här laget, så det bekom mig inte. Men nog reagerade man lite.... Jag klädde av mig och studsade upp i den så vanligt obekväma gynstolen, där låg jag sen. Hon talade bara om att hon började, sen sades inte ett knyst mer. Jag fick ligga där, stirrandes upp i taket till ljudet av maskinen och hennes knappande emellanåt. Konstigt nog så kändes det extremt tyst, så där ni vet.. obekvämt?
När hon var klar, fick jag hoppa ner och klä på mig. Hon satte sig vid ett bord och skrev, jag och min kille bara satt där i tystnad och såg på henne - stumma, undrande, oroliga och förvirrade. Till slut fick vi veta att kliniken skulle ringa senare med svar, min kille frågade då om allt ändå såg bra ut. "jadå, det gör det". Allt svar vi fick..
Eftersom det är första gången jag går igenom en sån här sak, så har jag såklart ingen susning om hur det går till alls! Det blev bara alldeles tomt i huvudet, samtidigt som en oro började växa...
L
Våran gulliga barnmorska mötte upp oss direkt efter för att ta prov, jag tycker hon är så trevlig och lätt att prata med. Hon förklarade i alla fall att läkaren skulle kolla på bilderna m.m.
L
Så där då, allt klart med ultraljud och prover på ca 20min. Klä på sig och hem igen..
L
På vägen hem bubblade såklart alla frågor upp som man egentligen hade velat ställa, som till exempel: Såg hon några äggblåsor överhuvudtaget??? Hur många?
Men vi hann inte fundera så mycket mer.. Kliniken ringde någon timme senare och bad så hemskt mycket om ursäkt, men TPK:n hade dom råkat ta i fel rör och det hade koagulerat - så det var omöjligt att läsa värdena. Det var bara att vända om och åka tillbaka.
L
Som sagt.. Mycket, mycket förvirrande dag!!
L
Nu här på kvällen fick vi då till slut telefonsamtalet vi oroligt väntat på, tack och lov ringde den andra trevliga. =) Och nu fick jag chansen att ställa alla frågor och berätta om min oro m.m. Få prata riktigt.
På högra sidan fann dom 10 äggblåsor, största var på 16mm och den minsta på 12mm. Dom fann lika många på vänstra sidan (om jag förstod rätt). Jag ska in på onsdag igen på morgonen och göra nytt ultraljud, då dom vill att äggblåsorna ska få växa på sig lite till. Helst vill dom ha dom till 18mm, och dom beräknar att en äggblåsa växer 1 - 1½mm per dygn.
Mitt TPK och östradiol såg jätte bra ut, inga ändringar i doseringen på medicinerna. Bara att vänta så äggblåsorna får mogna mer.
L
Efter samtalet kände jag mig mycket, mycket glad och lättad!
Man är ju orolig nog ändå, det är många moment att ta sig igenom!
L
Så nu håller vi tummarna HÅRT. =)
måndag 28 februari 2011
söndag 27 februari 2011
Ont ont
Nu spänner det och ömmar rejält emellanåt, på kvällarna känns magen som en uppblåst ballong!
Har avverkat min jobbhelg nu i alla fall, och jag lovar att det har känts när jag kommit hem efter passen! Så är nog glad vid närmare eftertanke att jag ordnade semester ändå, när det kommer till min nedre region så är jag känslig... Och om jag är så här känslig nu, så kan jag tänka mig sen efter äggplock.
På dagarna är jag en zombie, fruktansvärt trött då jag blir nattpigg av kortison och får uselt med sömn. Man känner sig då inte riktigt som människa i alla fall.
Borde egentligen sova nu då... Ska upp tidigt och åka milen till IVF, ultraljud! =) Känns spännande, nervöst och läskigt!
Jag vågar aldrig hoppas fullt ut längre, vi har haft för många motgångar för det...
Nej, försöka sova!
Natti!
torsdag 24 februari 2011
IVF kliniken
Idag klev jag upp tidigt för att vara hos kliniken 8:00, älsklingen tog ledigt och följde med. Även om det bara var blodprover dom tog idag, så värmer det att han alltid vill följa med och vara delaktig. Ibland kan det ju kännas ensamt när man går igenom såna här saker, och då är det fint om man kan stötta varandra. Jag kräver det inte utav honom, att han ska följa med för minsta lilla blodprov - utan han vill och har valt själv. =)
L
Eftersom det bara var två rör dom ville ha idag, så gick allting på 10 min. Dom andra som satt och väntade lär ju ha undrat vad vi gjorde där egentligen. =) Jag har inte tagit kontakt med några andra på kliniken och pratat, vi har inte varit där så många gånger ännu och dom få gånger vi varit där har det bara varit vi - eller så har det varit snabb visit.. Men jag måste då säga att alla verkar så himla gulliga och trevliga, dom små intryck jag fått. Man känner att alla har förståelse för varandra, där vi sitter i väntrummet. Man kan ge varandra menande blickar, ungefär som när man befinner sig på avdelningar för speciella sjukdomar - alla känner med varandra.
L
Vi åkte hem till mina föräldrar och drack lite kaffe efteråt, eftersom det gick så fort och vi hade hela dagen framför oss.
L
På eftermiddagen, runt tre, ringde kliniken och meddelade svaren. Jag ligger i precis rätt fas med min dos och behöver varken höja eller sänka Gonal-F, det känns verkligen jätte skönt! Det känns som om jag hållt andan och kunde äntligen släppa ut luften.
Däremot var inte läkaren helt nöjd med min TPK, visst hade värdena stigit - men han ordinerade att jag ska ta 20mg kortison /dag istället för 10mg. Jag gillar inte det.. Jag avskyr kortison, jag samlar på mig vätska fortare än en hink fylls med vatten.. Men jag gillar läget, det är så här det är. Och man påminner sig själv konstant om varför man gör det, i slutänden får man ju förhoppningsvis något fantastiskt.
L
Jag ska dit på måndag igen, 8:00, för att göra ultraljud och ytterligare prover.. (min stackars arm! Det gör ont när dom sticker nu eftersom jag bara har en arm med fin ven som alla tokälskar att sticka i! )
Men är vi snart där? Är det sant? Det är inte längesen man stog och var frustrerad över att det kändes som en evighet innan man fick börja spraya.. Sen väntade man på att få börja med sprutan, men tiden går ju väldigt fort ändå. Jag minns när vi hade varit på första mötet med IVF, den kvällen rann mina tårar oavbrutet. Det kändes som om flera stenar lyftes från min bröstkorg, allt jag hade hållt inne kom äntligen ut. Jag antar att det är därför jag mest är positiv, glad och inte skriver så mycket om oro eller att jag mår dåligt. För jag är så tacksam, så det finns inte, över att man kan få sån här hjälp! Visst har jag mina dagar då det känns extra jobbigt, just eftersom jag lagt ett år bakom mig nyss med mediciner och sjukhusvistelse. Men dom byts fort ut mot att jag är ju där jag vill nu, jag är förbi det där. Och jag kan se vårat mål nu.
L
Jag ringde jobbet idag och fixade med semester också, det var nog lite motigt för dom eftersom vi har mycket nu. Men dom har hela tiden vetat om det här och min chef har gett godkännande, visst kan det kännas taskigt att ta ut semester mitt i en sån här period.. Men som dom säger; "Det är så nu, du ska inte tänka på det alls."
Jag har valt att ta ut en hel veckas semester, med tanke på mitt jobb och infektionsrisk m.m. Jag läker dessutom långsamt med min sjukdom och kan nog behöva vila, sen vill jag ha möjlighet att kunna ta in allt riktigt. Jag vill rå om mig och min familj.
L
Eftersom det bara var två rör dom ville ha idag, så gick allting på 10 min. Dom andra som satt och väntade lär ju ha undrat vad vi gjorde där egentligen. =) Jag har inte tagit kontakt med några andra på kliniken och pratat, vi har inte varit där så många gånger ännu och dom få gånger vi varit där har det bara varit vi - eller så har det varit snabb visit.. Men jag måste då säga att alla verkar så himla gulliga och trevliga, dom små intryck jag fått. Man känner att alla har förståelse för varandra, där vi sitter i väntrummet. Man kan ge varandra menande blickar, ungefär som när man befinner sig på avdelningar för speciella sjukdomar - alla känner med varandra.
L
Vi åkte hem till mina föräldrar och drack lite kaffe efteråt, eftersom det gick så fort och vi hade hela dagen framför oss.
L
På eftermiddagen, runt tre, ringde kliniken och meddelade svaren. Jag ligger i precis rätt fas med min dos och behöver varken höja eller sänka Gonal-F, det känns verkligen jätte skönt! Det känns som om jag hållt andan och kunde äntligen släppa ut luften.
Däremot var inte läkaren helt nöjd med min TPK, visst hade värdena stigit - men han ordinerade att jag ska ta 20mg kortison /dag istället för 10mg. Jag gillar inte det.. Jag avskyr kortison, jag samlar på mig vätska fortare än en hink fylls med vatten.. Men jag gillar läget, det är så här det är. Och man påminner sig själv konstant om varför man gör det, i slutänden får man ju förhoppningsvis något fantastiskt.
L
Jag ska dit på måndag igen, 8:00, för att göra ultraljud och ytterligare prover.. (min stackars arm! Det gör ont när dom sticker nu eftersom jag bara har en arm med fin ven som alla tokälskar att sticka i! )
Men är vi snart där? Är det sant? Det är inte längesen man stog och var frustrerad över att det kändes som en evighet innan man fick börja spraya.. Sen väntade man på att få börja med sprutan, men tiden går ju väldigt fort ändå. Jag minns när vi hade varit på första mötet med IVF, den kvällen rann mina tårar oavbrutet. Det kändes som om flera stenar lyftes från min bröstkorg, allt jag hade hållt inne kom äntligen ut. Jag antar att det är därför jag mest är positiv, glad och inte skriver så mycket om oro eller att jag mår dåligt. För jag är så tacksam, så det finns inte, över att man kan få sån här hjälp! Visst har jag mina dagar då det känns extra jobbigt, just eftersom jag lagt ett år bakom mig nyss med mediciner och sjukhusvistelse. Men dom byts fort ut mot att jag är ju där jag vill nu, jag är förbi det där. Och jag kan se vårat mål nu.
L
Jag ringde jobbet idag och fixade med semester också, det var nog lite motigt för dom eftersom vi har mycket nu. Men dom har hela tiden vetat om det här och min chef har gett godkännande, visst kan det kännas taskigt att ta ut semester mitt i en sån här period.. Men som dom säger; "Det är så nu, du ska inte tänka på det alls."
Jag har valt att ta ut en hel veckas semester, med tanke på mitt jobb och infektionsrisk m.m. Jag läker dessutom långsamt med min sjukdom och kan nog behöva vila, sen vill jag ha möjlighet att kunna ta in allt riktigt. Jag vill rå om mig och min familj.
onsdag 23 februari 2011
Sprutdag 5
Hallå i solen!
Idag är himlen blå till och med! Helt underbart! =)
L
Jaha, idag blir femte dagen med Gonal-F och kortison..
Det går bra faktiskt! Min kille får fortfarande ge mig sprutan, det funkar så bra och han får ju på ett sätt faktiskt vara delaktig. ;) Vi hjälps åt att komma ihåg sprutan på kvällen och han påminner mig om sprayen m.m. Sen är det ju det att jag inte vill sticka mig själv också.. hihi.
En kväll gjorde det faktiskt ont när han stack och det sved, men det gick över rätt fort. Annars känns det inget speciellt.
Humöret har blivit en aningens bättre sen jag fick minska ner suprecur, jag är lika känslig och kan lätt börja gråta. Men humöret svänger inte och jag blir inte lika lätt irriterad/arg. Däremot är jag väldigt trött och orkeslös, när jag väl har energi så varar det inte nå längre stunder.
L
Idag stramar det åter igen där nere vid äggledarna, magen putar ut lite och det känns nästan som molande värk - men ändå inte. Man kan kanske beskriva det som att det känns som att mensen är på väg, ungefär så.. haha! Det är jätte knepigt att försöka förklara! =) Mest en obehaglig känsla, det gör inte ont. Hade så dagen efter första sprutan, sen har det inte känts något förrän idag.
L
Har börjat läsa i lite forum, det känns skönt att veta att det finns fler som har samma frågor och funderingar ibland. Att vi går igenom samma sak. =) Däremot kan man reagera över hur olika alla behandlas! Just nu skrivs det om BMI och att det är olika gränser på olika ställen, men även samma klinik kan ha olika gräns - beroende på om du får tre försök av landstinget eller om du betalar själv. Jag har ingen aning om vad min klinik har för BMI gräns... Dom har inte sagt något, men jag hoppas innerligt att jag ligger under den gränsen i såna fall!
Det här med BMI tycker jag är korkat! Det är det dummaste dom någonsin har kommit på!
Alla är vi väldigt olika i kroppen! Det är så mycket som spelar in på en vikt; Skelett, muskler, vätska, fett... Jag menar, en tjej som är kort men vältränad kan få hög BMI - men är inte tjock för det!
Några skrev och berättade i forumet att dom hade blivit tillsagda om att gå ner i vikt, innan dom fick börja med IVF. Fastän dom var smala och vältränade, är inte det konstigt? Man kan inte stirra sig blind på en enkel våg och utgå ifrån den. Om det ska vara riktigt, så ska dom i såna fall ha en våg som mäter fett OCH muskler. Sen har man ju faktiskt ögon att se med också, eller hur?
L
Nåja..
I morgon är det dags för ett besök på kliniken då, klockan åtta på morgonen ska vi vara där! Får se vad "domen" blir. ;)
L
Kram på er!
Idag är himlen blå till och med! Helt underbart! =)
L
Jaha, idag blir femte dagen med Gonal-F och kortison..
Det går bra faktiskt! Min kille får fortfarande ge mig sprutan, det funkar så bra och han får ju på ett sätt faktiskt vara delaktig. ;) Vi hjälps åt att komma ihåg sprutan på kvällen och han påminner mig om sprayen m.m. Sen är det ju det att jag inte vill sticka mig själv också.. hihi.
En kväll gjorde det faktiskt ont när han stack och det sved, men det gick över rätt fort. Annars känns det inget speciellt.
Humöret har blivit en aningens bättre sen jag fick minska ner suprecur, jag är lika känslig och kan lätt börja gråta. Men humöret svänger inte och jag blir inte lika lätt irriterad/arg. Däremot är jag väldigt trött och orkeslös, när jag väl har energi så varar det inte nå längre stunder.
L
Idag stramar det åter igen där nere vid äggledarna, magen putar ut lite och det känns nästan som molande värk - men ändå inte. Man kan kanske beskriva det som att det känns som att mensen är på väg, ungefär så.. haha! Det är jätte knepigt att försöka förklara! =) Mest en obehaglig känsla, det gör inte ont. Hade så dagen efter första sprutan, sen har det inte känts något förrän idag.
L
Har börjat läsa i lite forum, det känns skönt att veta att det finns fler som har samma frågor och funderingar ibland. Att vi går igenom samma sak. =) Däremot kan man reagera över hur olika alla behandlas! Just nu skrivs det om BMI och att det är olika gränser på olika ställen, men även samma klinik kan ha olika gräns - beroende på om du får tre försök av landstinget eller om du betalar själv. Jag har ingen aning om vad min klinik har för BMI gräns... Dom har inte sagt något, men jag hoppas innerligt att jag ligger under den gränsen i såna fall!
Det här med BMI tycker jag är korkat! Det är det dummaste dom någonsin har kommit på!
Alla är vi väldigt olika i kroppen! Det är så mycket som spelar in på en vikt; Skelett, muskler, vätska, fett... Jag menar, en tjej som är kort men vältränad kan få hög BMI - men är inte tjock för det!
Några skrev och berättade i forumet att dom hade blivit tillsagda om att gå ner i vikt, innan dom fick börja med IVF. Fastän dom var smala och vältränade, är inte det konstigt? Man kan inte stirra sig blind på en enkel våg och utgå ifrån den. Om det ska vara riktigt, så ska dom i såna fall ha en våg som mäter fett OCH muskler. Sen har man ju faktiskt ögon att se med också, eller hur?
L
Nåja..
I morgon är det dags för ett besök på kliniken då, klockan åtta på morgonen ska vi vara där! Får se vad "domen" blir. ;)
L
Kram på er!
söndag 20 februari 2011
Sprutdag 2
Igår började jag med kortison, minskade ner Suprecur till 1x3/dag. 
Man tappar då hakan när man ser hur mycket den skulle ha kostat, för EN enda spruta! Helt sjukt... Tur högkostnadsskyddet finns och att vi får tre försök av landstinget.. Annars är nog inte IVF en sån billig "resa"... Man kan räkna med uppåt 50 000:- !
21:50 tog jag min första dos Gonal-F, eller ja.. Min kille fick sticka mig, jag låg på soffan och stirrade upp i taket! haha =) Det kändes faktiskt ingenting, men det där att sticka sig själv.. Nej usch. Lite nervöst var det när vi pysslade med doseringen, först ska man ladda och trycka ut 37,5 E för att kolla så det fungerar som det ska. Den är "segare" än en insulinpenna att dra upp doseringen, men fördelen är att man kan låta den stå kvar på den dosering man ska ha - så är det bara att dra ut och trycka.
Idag vaknade jag då och kände att det liksom "stramade" vid äggledarna, undrar om det är normalt? Det gör inte ont och jag lider inte utav det, har ju läst att många tycker att det spänner osv. men det först några dagar senare...? Iof så äter jag kortison också ja.. Hm..
L
Så här ser då den kära sprutan ut:
Man tappar då hakan när man ser hur mycket den skulle ha kostat, för EN enda spruta! Helt sjukt... Tur högkostnadsskyddet finns och att vi får tre försök av landstinget.. Annars är nog inte IVF en sån billig "resa"... Man kan räkna med uppåt 50 000:- !
L
Lite om vad sprutan gör:
L
GONAL-f innehåller ett läkemedel som kallas follitropin alfa.
Ett follikelstimulerande hormon, d.v.s. ett ämne i kroppen som stimulerar bildningen av en s.k. äggblåsa (follikel). Det är i äggblåsan ägget ligger tills det blir ägglossning då blåsan spricker.
L
Detta läkemedel ökar risken för att dina äggblåsor utvecklas för mycket och blir stora cystor. Om du får smärtor i nedre delen av buken, snabbt ökar i vikt, mår illa eller kräks eller om du får svårt att andas, ska du genast tala med din läkare.
L
När du använder GONAL-f finns det större risk för att du blir gravid med fler än ett barn samtidigt (”flerbördsgraviditet”, oftast tvillingar) än om du blir gravid på naturligt sätt. När du genomgår assisterad befruktning har risken för flerbördsgraviditet samband med din ålder, kvaliteten på och antalet befruktade ägg eller embryon som placeras in hos dig.
L
När du genomgår assisterad befruktning eller dina äggstockar stimuleras att producera ägg, löper du större risk att få missfall än den genomsnittliga kvinnan.
L
Behandlingen fortsätter tills dina ägg har uppnått önskad utveckling. Detta tar vanligtvis omkring 10 dagar, men kan ta allt från 5 till 20 dagar. Din läkare kommer att använda blodprover och/eller ultraljudsapparat för att kontrollera när detta sker.
L
Så ser det då ut, steg 2 i behandlingen. =) Får se hur mina värden ser ut på torsdag, då jag ska in till kliniken och ta prover.
Känns bra i alla fall att man går framåt!
torsdag 17 februari 2011
Klartecken! =D
I morse ringde dom från IVF mig, dom hade fått provsvaren på TPK:n och nu har jag fått klartecken att börja med Gonal-F på lördag kväll! *pustar ut*
Ska även äta kortison Prednisolon 10mg, 1/dag. Värdena var inte så där jätte bra (TPK) men med kortison så ordnar det sig. =)
Det verkar som att vi håller tidsschemat ändå! =D Så nu blev jag på kalashumör igen!
L
Ska försöka få tag på min chef i morgon, för jag lär eventuellt söka semester den veckan äggplock är tänkt.
L
Känns så bra att vi får gå vidare till nästa steg som tänkt, just för att något äntligen kanske går som vi vill utan en massa krångel eller motgångar. Sånt tycker jag att vi har fått nog av.. Eller?
L
Kram på er!
Ska även äta kortison Prednisolon 10mg, 1/dag. Värdena var inte så där jätte bra (TPK) men med kortison så ordnar det sig. =)
Det verkar som att vi håller tidsschemat ändå! =D Så nu blev jag på kalashumör igen!
L
Ska försöka få tag på min chef i morgon, för jag lär eventuellt söka semester den veckan äggplock är tänkt.
L
Känns så bra att vi får gå vidare till nästa steg som tänkt, just för att något äntligen kanske går som vi vill utan en massa krångel eller motgångar. Sånt tycker jag att vi har fått nog av.. Eller?
L
Kram på er!
onsdag 16 februari 2011
Krångel
Min son väckte mig strax efter nio idag, vi var nog trötta bägge två och behövde sovmorgon antar jag? Men skönt var det i alla fall!
Gick upp, satte på kaffet och ringde IVF för att höra om mitt provsvar.
Det såg helt perfekt ut och jag var redo för nästa steg, vi började prata om att jag ska börja med sprutorna på lördag. Då ser hon i min journal att dom missat ett prov, nämligen TPK:n - eftersom jag har en annan sjukdom så vill dom ha koll på även dom värdena. Jag talade om för henne att jag inte fått någon information om att dom ville ha det nu också, samtidigt som det andra. Så redan där blev det stress och förvirring! Hon ringde till min vårdcentral för att få en tid akut, ringde mig igen och sen ringde vårdcentralen. Det var bara att få i sonen frukost, klä på och göra oss iordning. Tur nog skickade vårdcentralen mitt prov denna gång, så jag slapp den extra kostnaden med kuvert och express. *puh*
L
Jaha.. Så vad vet jag efter denna dag då? Jaaa... Egentligen inte så mycket? Provet såg bra ut, men jag vet inte om det är grönt att köra igång med sprutorna på lördag då.... SUCK! Får mer information på fredag...
Självklart vet jag om att dom vill ha koll på mina värden, det har jag vetat hela tiden. Jag har ju min läkare inblandad i den här behandlingen också pga min sjukdom, men jag hade inte fått information om NÄR dom ville börja ta dom proverna..
Nåja, nu är det gjort i alla fall.
Men förvirrande, det är det! =)
L
Hoppas hoppas jag slipper skjuta på det mer...!
Gick upp, satte på kaffet och ringde IVF för att höra om mitt provsvar.
Det såg helt perfekt ut och jag var redo för nästa steg, vi började prata om att jag ska börja med sprutorna på lördag. Då ser hon i min journal att dom missat ett prov, nämligen TPK:n - eftersom jag har en annan sjukdom så vill dom ha koll på även dom värdena. Jag talade om för henne att jag inte fått någon information om att dom ville ha det nu också, samtidigt som det andra. Så redan där blev det stress och förvirring! Hon ringde till min vårdcentral för att få en tid akut, ringde mig igen och sen ringde vårdcentralen. Det var bara att få i sonen frukost, klä på och göra oss iordning. Tur nog skickade vårdcentralen mitt prov denna gång, så jag slapp den extra kostnaden med kuvert och express. *puh*
L
Jaha.. Så vad vet jag efter denna dag då? Jaaa... Egentligen inte så mycket? Provet såg bra ut, men jag vet inte om det är grönt att köra igång med sprutorna på lördag då.... SUCK! Får mer information på fredag...
Självklart vet jag om att dom vill ha koll på mina värden, det har jag vetat hela tiden. Jag har ju min läkare inblandad i den här behandlingen också pga min sjukdom, men jag hade inte fått information om NÄR dom ville börja ta dom proverna..
Nåja, nu är det gjort i alla fall.
Men förvirrande, det är det! =)
L
Hoppas hoppas jag slipper skjuta på det mer...!
måndag 14 februari 2011
Alla Hjärtans Dag
Hej på er!
Har ni överlevt allt snöväder? Vi blev insnöade här i fredags, det blåste hela natten och vräkte ner. Vi kom inte ut med bilen ens en gång, mitt i vägen befann sig en vall på 1 meter och plogbilen kom inte förrän vid två tiden. Men det positiva i det hela var ju att vi fick en mysdag hemma. ;)
L
I helgen var mina vänner ut, jag stannade hemma då jag är alldeles för trött utav mig för att orka med sånt just nu. Känns en aning trist, men man känner ändå att det är för sån kort tid i ens liv. Och det är för något viktigt som jag önskar så innerligt!
Men jag vet inte om mina vänner tycker jag är tråkig just nu. =P
L
L
Idag var jag då och tog prov, vilket projekt! Känns lite knepigt att man ska skicka provet själv, man blir lite nojig - tänk om det inte kommer fram? Har läst om en tjej där provet kom bort när hon skickade det... =S
Men i alla fall, köpte ett vadderat kuvert som det stog på lappen. Sjuksyrran la provet i en skyddshylsa och vadderade in det ordentligt så det låg still, i med det i kuvertet och så till posten. Bara för att det skulle vara express, kostade det ytterligare 119kr! Jisses..! Hade varit billigare att åka till kliniken och ta prov där istället.
Nu hoppas jag då innerligt att jag får svar på onsdag om att jag är tillräckligt nedreglerad, och får börja med sprutorna den här veckan! Ser fram emot när jag slipper spraya så mycket, jag är inget fan av nässpray i vanliga fall heller egentligen. Är rätt känslig i näsan och blir lätt irriterad.
L
Det pirrar i hela kroppen när man tänker på "att snart så..."
Det är inte många veckor kvar nu!
L
Alla hjärtans dag är rubriken, och det är det!
Ska ni hitta på något mys där hemma? Eller ska ni ut och äta? =)
Vi ska tända massa ljus och Lax till middag, kanske någon god efterätt.
L
I vilket fall, hoppas ni får en mysig kväll!
Har ni överlevt allt snöväder? Vi blev insnöade här i fredags, det blåste hela natten och vräkte ner. Vi kom inte ut med bilen ens en gång, mitt i vägen befann sig en vall på 1 meter och plogbilen kom inte förrän vid två tiden. Men det positiva i det hela var ju att vi fick en mysdag hemma. ;)
L
I helgen var mina vänner ut, jag stannade hemma då jag är alldeles för trött utav mig för att orka med sånt just nu. Känns en aning trist, men man känner ändå att det är för sån kort tid i ens liv. Och det är för något viktigt som jag önskar så innerligt!
Men jag vet inte om mina vänner tycker jag är tråkig just nu. =P
L
L
Idag var jag då och tog prov, vilket projekt! Känns lite knepigt att man ska skicka provet själv, man blir lite nojig - tänk om det inte kommer fram? Har läst om en tjej där provet kom bort när hon skickade det... =S
Men i alla fall, köpte ett vadderat kuvert som det stog på lappen. Sjuksyrran la provet i en skyddshylsa och vadderade in det ordentligt så det låg still, i med det i kuvertet och så till posten. Bara för att det skulle vara express, kostade det ytterligare 119kr! Jisses..! Hade varit billigare att åka till kliniken och ta prov där istället.
Nu hoppas jag då innerligt att jag får svar på onsdag om att jag är tillräckligt nedreglerad, och får börja med sprutorna den här veckan! Ser fram emot när jag slipper spraya så mycket, jag är inget fan av nässpray i vanliga fall heller egentligen. Är rätt känslig i näsan och blir lätt irriterad.
L
Det pirrar i hela kroppen när man tänker på "att snart så..."
Det är inte många veckor kvar nu!
L
Alla hjärtans dag är rubriken, och det är det!
Ska ni hitta på något mys där hemma? Eller ska ni ut och äta? =)
Vi ska tända massa ljus och Lax till middag, kanske någon god efterätt.
L
I vilket fall, hoppas ni får en mysig kväll!
onsdag 9 februari 2011
Dålig uppdatering..
Ja, här skrivs inte mycket direkt... Det är bara det att jag tycker det blir så mycket liknande inlägg, det händer inte så mycket mer just nu än att jag "puffar" på som jag ska. Jag och nässprayen, min nya trogna följeslagare - ungefär.
Mina symtom varken minskar eller ökar, även det står still på samma nivå. Jo! Det ömmar inte längre i brösten, och det gör inte ont att borsta tänderna längre. =) igår var jag in och pratade lite med min chef om med hur kort varsel jag kan ta ledigt, jag jobbar ju inom ett speciellt yrke och kan inte bara gå ifrån hux flux - vikarie måste sättas in. Och just nu är det svårt för mig att säga något exakt och konkret till jobbet, men chefen trodde att det nog skulle lösa sig - dom vet ju vad det gäller. Känns bra att kunna prata med min chef, hade nog blivit lite krångligt annars.. Allt styrs ju så mycket utav värden och hur jag svarar på behandlingen.
På måndag är det provtagning i alla fall, sen får vi se om jag kan börja med sprutorna.
Annars då? Jag går oftast runt segare än en sengångare efter jobbet, ibland måste jag lägga mig och vila när jag kommer hem. Trötthet är drygt, men jag är rätt van sen förra året ändå.
Just nu har jag verkligen nedräkning och kan ibland känna mig riktigt nervös! Jobbigt när ens "öde" helt ligger i vetenskapens händer, och du kan inte påverka det. Bara göra det man blir tillsagd, och vänta. =)
Kram på er!
måndag 7 februari 2011
Spraydag 13
Där har ni mig den senaste tiden! haha
Har inte kommit till Psycho än, men när humöret svänger så kan man faktiskt känna sig som en. Just för att det inte går att kontrollera, det kommer liksom utan förvarning och ibland helt utan anledning.
L
Blödningen kom i lördags också, känns bra! Slipper man fundera på det där, så det blev spraydag 11. Den är precis lika riklig som min mens i vanliga fall.
L
Här i helgen har jag gråtit för minsta lilla, och ibland utan att veta exakt varför egentligen.
Brukar titta på "Livet på BB", har ni sett det? Förut kunde några tårar komma för att det är så "fint" eller "sorgligt", men nu..! Oj vilka störtfloder ibland, känslorna ligger liksom på ytan!
Däremellan kan jag bli super irriterad eller lätt stött, efteråt skäms man som en hund.. Ja, på tal om hund.. Det är synd om våran! haha Han är så extremt vaktig av sig, så en dag fick jag värsta flippen på honom när han som vanligt sprang mot dörren och skällde. Jag vråla i för kung och fosterland och han åkte på plats, min familj satt bara vid bordet och gapade. Det var nästan så jag själv tappade hakan!
L
Eftersom jag svänger i humöret nu, så fick jag lov att berätta för min son att det är medicinerna som mamma tar som gör henne retlig och känslig. Att jag inte rår för det och att han inte ska tro att jag är arg på dom på riktigt, det kändes viktigt för mig att få förklara. Han vet att jag tar mediciner, eftersom han fick lov att följa med och hämta på Apoteket. Än vet han inte varför jag tar dom, utan jag har försökt förklara att det är för bara några veckor och att när han blir lite äldre så får han veta. Men att han inte ska vara orolig. Jag tror inte att han funderar så mycket egentligen, förra året åt jag också mycket mediciner och var på sjukhus - så han är rätt van. Men visst har han frågat om jag är dålig, där har jag svarat nej men att jag behövde lite mer mediciner. Jag vet inte hur andra gör med sina barn?
L
Min son är stark som ett lejon, och jag är så stolt över honom. För att vara så liten, så är han otroligt klok, varm, omtänksam och stark. Han var helt underbar när jag fick lov att vara på sjukhus så mycket och var otroligt trött, orkade ingenting. Han kunde klappa mig på kinden och säga: Mamma, gå och vila du. Mitt älskade barn!
L
Inte har jag blivit av med huvudvärken heller, förut var den inte så intensiv - men nu när jag får den! Usch... Man får skynda sig att ta värktabletter!
På jobbet har jag en kollega som är i klimakteriet, jag kan säga att vi känner med varandra! haha
Vi är lika virriga, sitter och försöker vädra våra skjortor samtidigt när svettningarna kommer, blir yra och trötta. Men, det fina : vi förstår varandra! haha Min tröst är i alla fall att det snart går över, jag har klimakteriet på "lån". Och jag ser INTE fram emot den dagen när jag har åldern inne för den riktiga! =S
L
Nu låter det som att jag är så där hela tiden, men så är inte fallet! =D
Det är bara jag som skriver av mig för att gå "gnälla" lite, annars är jag ju mitt gamla vanliga jag. Kanske inte med samma sprudlande energi och sociala entusiasm, men med humor och glädje.
L
Kram på er!
torsdag 3 februari 2011
migrän
I morse vaknade jag med världens huvudvärk när klockan ringde, det var bara att skynda sig upp och ta värktabletter. Jag får väldigt lätt migrän och blir sjukt dålig, ligger i fosterställning och kräks så fort jag rör huvudet någon ynka millimeter.
Nu hann jag gudskelov ta tabletter i tid!
Det ömmar det i tandköttet när jag ska borsta tänderna och frossan är lite mer intensiv nu när den kommer, ända in i benmärgen känns det som.
Ja.... Vad gör man inte för det där efterlängtade lilla livet?
Den 14:e ska jag ta mitt första blodprov, inte alls långt kvar nu! Hoppas östradiol gått ner som det ska och att jag får börja med sprutorna.
Kram
tisdag 1 februari 2011
Frågetecken kring Suprecur
Nu känner jag mig verkligen förvirrad, och för en stund riktigt orolig!
Satt och läste i ett forum om Suprecur, tider och så där. Meningen var att jag ville se hur många det är som mår som jag, vilket faktiskt visade sig vara många! (skönt att veta att man inte är ensam, att det eventuellt skulle vara nå fel...)
Anyway! Jag upptäcker att många fått olika information angående nässprayen?! Hur kan det vara så olika?
En del skrev att dom hade 2x4/dag, alltså en sprut i vardera näsborre 4ggr/dag? Och att det var noga med 8 timmar mellan och att man skulle ta på exakt klockslag, det fick diffa på 10-15min. Det var DÄR det blev som en klump i magen åt mig! Jag tänkte direkt på om jag tar för tätt?
Men nu pustar jag ut! Majoriteten skrev att det inte spelade någon roll egentligen, bara man fick i sig sin dos och att det var utspritt över dagen. Att tider inte var så noga, och nu när jag tänker efter - så sa faktiskt inte min klinik någonting om tider, det dom sa var : morgon, eftermiddag och kväll. Både på mötet och på telefon, men att det var noga med sprutorna och klockslag. Det står 5 timmar på Suprecurs förpackning också, så alltså.. Nedreglerad blir man nog ändå.
Det är säkert individuellt vilka doser man får.
Puuuust!
Satt och läste i ett forum om Suprecur, tider och så där. Meningen var att jag ville se hur många det är som mår som jag, vilket faktiskt visade sig vara många! (skönt att veta att man inte är ensam, att det eventuellt skulle vara nå fel...)
Anyway! Jag upptäcker att många fått olika information angående nässprayen?! Hur kan det vara så olika?
En del skrev att dom hade 2x4/dag, alltså en sprut i vardera näsborre 4ggr/dag? Och att det var noga med 8 timmar mellan och att man skulle ta på exakt klockslag, det fick diffa på 10-15min. Det var DÄR det blev som en klump i magen åt mig! Jag tänkte direkt på om jag tar för tätt?
Men nu pustar jag ut! Majoriteten skrev att det inte spelade någon roll egentligen, bara man fick i sig sin dos och att det var utspritt över dagen. Att tider inte var så noga, och nu när jag tänker efter - så sa faktiskt inte min klinik någonting om tider, det dom sa var : morgon, eftermiddag och kväll. Både på mötet och på telefon, men att det var noga med sprutorna och klockslag. Det står 5 timmar på Suprecurs förpackning också, så alltså.. Nedreglerad blir man nog ändå.
Det är säkert individuellt vilka doser man får.
Puuuust!
Spraydag 7
Idag har jag inte känt mig nå vidare alls, tröttheten slog till lika hårt som en stekpanna i huvudet ungefär. Huvudvärken kommer och går, svettningar, frossa, spänd mage..
Är det bara jag, eller har fler haft såna här symtom??
När jag klev upp i morse kände jag mig konstigt yr och lite smått illamående, jag vet att jag i vanliga fall är känslig mot läkemedel - men så här känslig?
Så jag har gått runt som i dvala på jobbet, fick verkligen anstränga mig för att ens kunna koncentrera mig en aning på mina arbetsuppgifter. Skönt nog, som jag skrev förut, har jag förstående arbetskamrater. Idag har jag heller inte varit speciellt social eller skämtsam, har helt enkelt inte orkat. Ungefär 20 minuter innan mitt arbetspass var slut, sa dom åt mig att gå - jag höll på att somna där jag satt! Kommer det alltid vara så här? Eller kommer det att bli bättre?
När jag kom hem fikade jag med en väninna, låt mig säga så här - jag lät mest henne sköta snacket! haha Jag hade fullt sjå att lyssna. ;) När hon åkte hem la jag mig en stund och sov 40min ungefär, när jag vaknade hade jag huvudvärk igen. Den går över relativt fort i alla fall, det här är inget som är olidligt direkt utan det enda som är jobbigt är tröttheten. Allt det andra är mest sånt som kommer och går, inte direkt så intensiva heller just.
Nu går jag mest och funderar över när blödningen ska komma? Hmm... Jag vet ju inte vad som är vanligt? En vecka?
Mitt hopp växer igen känner jag, jag ser på mina gravida väninnor och bekanta med sån där värme ni vet? Förut var det bara jobbigt.. Nu.. Ja, det bekommer mig inte. Jag känner själv en längtan på ett annat sätt nu, säkert för att man känner hopp som man inte kände förut. Samtidigt försöker jag bromsa mig själv en aning, för det finns ju faktiskt en chans att det inte fungerar på första försöket.... Jag vill inte bli alltför besviken, ledsen... Jag försöker att inte tänka allt för mycket på det.
Vi pratar ibland om det här hemma, framtida syskon. Men det heter just så också; "framtida". Inget om att det kanske fungerar nu, det kanske är ett försvar?
Men självklart har jag smygtittat på bebiskläder och drömt, funderat på alla kläder jag har i kartonger.. Då pirrar det i magen! Men jag tillåter mig själv att enbart drömma en liiiiten, liten stund.
Är det bara jag, eller har fler haft såna här symtom??
När jag klev upp i morse kände jag mig konstigt yr och lite smått illamående, jag vet att jag i vanliga fall är känslig mot läkemedel - men så här känslig?
Så jag har gått runt som i dvala på jobbet, fick verkligen anstränga mig för att ens kunna koncentrera mig en aning på mina arbetsuppgifter. Skönt nog, som jag skrev förut, har jag förstående arbetskamrater. Idag har jag heller inte varit speciellt social eller skämtsam, har helt enkelt inte orkat. Ungefär 20 minuter innan mitt arbetspass var slut, sa dom åt mig att gå - jag höll på att somna där jag satt! Kommer det alltid vara så här? Eller kommer det att bli bättre?
När jag kom hem fikade jag med en väninna, låt mig säga så här - jag lät mest henne sköta snacket! haha Jag hade fullt sjå att lyssna. ;) När hon åkte hem la jag mig en stund och sov 40min ungefär, när jag vaknade hade jag huvudvärk igen. Den går över relativt fort i alla fall, det här är inget som är olidligt direkt utan det enda som är jobbigt är tröttheten. Allt det andra är mest sånt som kommer och går, inte direkt så intensiva heller just.
Nu går jag mest och funderar över när blödningen ska komma? Hmm... Jag vet ju inte vad som är vanligt? En vecka?
Mitt hopp växer igen känner jag, jag ser på mina gravida väninnor och bekanta med sån där värme ni vet? Förut var det bara jobbigt.. Nu.. Ja, det bekommer mig inte. Jag känner själv en längtan på ett annat sätt nu, säkert för att man känner hopp som man inte kände förut. Samtidigt försöker jag bromsa mig själv en aning, för det finns ju faktiskt en chans att det inte fungerar på första försöket.... Jag vill inte bli alltför besviken, ledsen... Jag försöker att inte tänka allt för mycket på det.
Vi pratar ibland om det här hemma, framtida syskon. Men det heter just så också; "framtida". Inget om att det kanske fungerar nu, det kanske är ett försvar?
Men självklart har jag smygtittat på bebiskläder och drömt, funderat på alla kläder jag har i kartonger.. Då pirrar det i magen! Men jag tillåter mig själv att enbart drömma en liiiiten, liten stund.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)