Känns konstigt att tänka så! Att veta så exakt..
Det har börjat sjunka in lite, men jag märker att jag skjuter lite ifrån mig att jag ruvar.. Av rädsla kanske.. Har så svårt att tro att lyckan skulle komma till oss två gånger, på första försöket.. Jag är så van vid motgångar, att jag helt enkelt inte törs hoppas för mycket..
Mina symtom stämmer ungefär överens med förra gången, vilket ändå tänder en liten gnutta hopp faktiskt. :) Satt och läste igenom mina anteckningar, och då hade jag ändå massa andra hormoner i kroppen som kunde spöka! Nu har jag ju egentligen bara progesteron.
Igår kväll började brösten spänna, men tänkte att jag inbillade mig. Men har känts lika idag, inte att dom ömmar - utan mer spänner och känsliga för tryck (bh tex).
"Mensvärk" har jag så gott som hela tiden, och har haft ända sen FET. Men nu känns det mer i magen att det drar och spänner, och det molar i ryggen ner mot sätesmusklerna precis som förra gången. Jag har halsbränna och svagt illamående, mitt humör svänger. ;)
Hungrigare är jag och mer kissnödig, men det tror jag mer beror på kortisonet faktiskt.
Och jag har börjat kolla efter blödningar, det bara blir så per automatik! Jag kom på mig själv. Haha
En vecka kvar.. Sen får jag testa mig.
Jag hoppas, hoppas och hoppas att ärtan vill stanna...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar