Men vårat älskade ägg hade klarat sig exemplariskt! Läkaren visade bild på den och berättade vad som blir foster osv. Jag kände mig alldeles tårögd! Sen började den vanliga processen, embrylogen kom in och kontrollerade våra personnummer, jag fick klä av mig och hoppa upp på britsen med benen i vädret och läkaren gjorde först ultraljud.
Sen ropade han till embryologen när han var redo att föra in ägget. I det ögonblicket kändes det som om jag just varit där, jag visste denna gång exakt hur allt gick till. Jag stirrade i taket och allt kändes så overkligt, jag vågade inte hoppas på att vårat enda ägg i frysen skulle överleva. Men det gjorde det! Hur kan vi ha sådan tur?? Jag är otroligt tacksam och lycklig!
Efteråt visade han med ultraljud att ägget låg på rätt plats, jag fick hoppa ner, klä på mig och så var det klart. :)
Med mig fick jag recept på progesteron vagetorier och prednisolon 10mg, vardera ska jag ta 1 gång om dagen.
Om 13 dagar får jag göra test! Det känns som en evighet!
Jag har ännu inte förstått att jag faktiskt ruvar igen, att vårat ägg överlevde. Det har inte riktigt sjunkit in...
Nu är det bara att vänta, igen, och hoppas att den lilla ärtan vill stanna hos oss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar