Men, som av olika skäl, kanske inte blir "den" månaden - utan det kanske blir i början av februari istället.
Min mens bestämde sig för att bli hela 4 dagar försenad, vilket kanske inte kan tyckas vara så farligt. Det är det inte heller, egentligen. Förutom att det också skjuter på allting, fyra dagar. Jag har mens väldigt länge, oftast 8-9 dagar. Så för mig, och min cykel, blir dom där fyra dagarna mycket. Hoppas ni hänger med på vad jag menar. :)
Jag hade kunnat hinna med början av januari här, för det hade stämt med min ägglossning. Bara det att kliniken har stängt till 7:e, så det var bara att räkna bort. Beroende på om min mens håller sin "utsatta" tid, och ägglossningen infaller så att inte återförandet av ägget enligt beräkning infaller på helg - så kan jag KANSKE hinna med innan Januaris slut.
Men med min vanliga tur, så kommer jag säkert få vänta på mensen i februari.
Ja.. Som tidigare sagt, det är inte så "bara" det här med att bli gravid.
Det jobbiga är att jag också just nu har väldigt många väninnor som är gravida, även kusiner. Suget blir så mycket större, och jag längtar efter den där bebiskulan igen. ;) Ingen utav dom vet om våran situation, att vi måste ha hjälp för att kunna bli gravid. Så ibland blir det lite jobbigt att höra deras jämmer och gnäll, att det är så drygt att vara gravid. Och en del blir gravida bara dom ser på ett par kalsonger och gnäller över det.
Det gör att man sitter där och tänker irriterat "var glad över att du kan bli gravid naturligt, överhuvudtaget och utan större ansträngningar". Det ÄR känsligt, även när man har barn redan. En del förstår bara inte, dom kan inte ens tänka sig för.
Nu menar jag inte bara när det gäller mig, jag menar i allmänt. Man vet aldrig vem man sitter bredvid, deras situation, vad dom går igenom.
Hur ont det gör i dom.
En del, kan inte få barn alls..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar