Kunde inte låta bli att le lite grann när jag såg kuvertet från kliniken, innehållet var bara fakturan på mina prover. Men att se stämpeln på kuvertet, det var det som fick mig att le.
Det är då verkligen en resa i sig att vara inne i den karusellen, något som är så svårt att beskriva för andra. För våran del gick ju allt så bra, och jag kan minnas tillbaka med glädje. För en del andra så är det inte alls lika positivt, jag följer fortfarande bloggar och känner med dom som kämpar på. Jag vet hur man mår och känner, det är inget jag glömt. Och min medkänsla har absolut inte ändrats efter lyckat försök, snarare tvärsom! Jag förstår att en del tycker det är orättvist när dom fortfarande kämpar efter flera försök, jag tycker också det är orättvist. Jag håller tummarna hårt för er!
Det känns inte alls långt bort nu, tiden går så himla fort! Och snart är vi där igen, förhoppningsvis, och gör en återföring.
Räknade på min mens (har min app som alltid stämmer på mig) och det hänger verkligen på dagarna om vi ska hinna med en återföring som tänkt. Det gäller att Stickan ger utslag på rätt dag, annars blir det på en helg och det får skjutas upp.
Jag ser att allt fler hittar hit och jag vill hälsa er välkomna!
